love is bigger
”Du ska leva livet, du är bara sexton år, ta vara på din ungdom”. Sådant får man höra nätt och jämnt. Man kan leva livet som kär och tonåring. Och på detta sätt lever jag.
Min största rädsla är att bli ensam och övergiven, även fast vänner och familj finns där. Jag är kär i kärleken, därför väljer jag att vara tillsammans med världens finaste pojkvän. Ett år känns som en evighet, men jag vill vara kär för evigt. I dig. Han är killen som jag aldrig riktigt bråkat rejält med, killen som alltid får mig att bli glad när jag är arg och ledsen, killen som gör min vardag till något mycket bättre. Jag blev kär på första ögonkastet, och kan nu bevisa att det faktiskt går. Det var kämpigt till en början och alla sa att jag skulle släppa taget. Men jag gav mig inte, jag kämpade så länge för att få honom, nästan ett år och det lönade sig. Man ska aldrig ge upp hoppet, aldrig. Jag har aldrig ångrat mitt val och är så stolt över mig själv.
Men när man är kär kan man bli blind för allt annat, jag lämnade nästan mina bästa kompisar på grund av kärleken. Vilket jag kan ångra idag, men som tur tror jag de förstod hur det låg till. Jag struntade i dem, så idiotiskt. Tänk om jag skulle bli ensam, vem hade jag då haft kvar isåfall? Men som nykär tänker man inte, man satsar allt på kärleken. Men efter ett tag blev det bättre, och nu har jag ett liv med mina vänner och ett liv med honom. Allt är bra just nu, jag är så lycklig.
Och som många tror, att man blir så fast när man har ett förhållande. Nej? Jag kan göra nästan exakt vad jag vill, och det jag inte kan göra vill jag inte göra. Så fast är jag inte. Jag lever mitt liv precis som jag vill. Jag lever i nuet. Ni som inte vet behöver inte lägga er i.
Jag lever livet, jag är sexton år & jag tar vara på min ungdom.
