ida wikström

Tänkte nu berätta lite om mitt ärr på kinden. Det är så många som undrar och frågar när dom ser det. Det är så att för något år sen en helt vanlig fredag satt vår hund Elvis i köket och väntade på mat som mamma stod och fixade. Pappa satt i köksbordet och jag kom in i köket och satte mig ner på golvet med Elvis och kramade honom. Hörde bara ett otäckt ljud sedan satt jag på knä och höll händerna för ansiktet. Mamma & pappa blev jätteoroliga när de såg att det bara droppade blod på golvet och mamma såg bara att det var ett litet sår vid ögonbrynet. Sen tog jag bort händerna och då var det en jätteäcklig djup reva i kinden som det bara forsade blod ifrån. Pappa "tog hand om" Elvis medans mamma ringde till akuten med skakningar i hela kroppen.

Vi for till akuten och jag var jätteorolig att de skulle sy, för hur ont låter det inte att sy i kinden? Men eftersom det skulle bli lite snyggare så bestämde sig doktorn för att limma. De hade någon slags ny limflaska och han fattade inte hur den fungerade så det flög ut värsta feta klicken som rann ner till ögat (jag låg ner). Så ögat blev ihoplimmat och jag såg ut som ett riktigt missfoster. Skoja inte, haha. Så från akuten kom jag med ett ihoplimmat öga och plåster över halva ansiktet. Och innan jag fick bort limmet från ögat.. Hahah off! 

Många frågar om jag ska ta bort det. Men just nu känns det onödigt. Jag tänker aldrig på det och det stör mig verkligen inte. Det syns ofta inte, inte så speciellt mycket när jag har smink iallafall. Så det blir ett senare beslut. Men nu är det en del av mig.

Det är också många som frågar och tyckte att vi skulle ta bort Elvis. Men jag fick bestämma och jag ville inte det. Och jag har aldrig ångrat mitt beslut. Även fast han bet och kan va lite sur ibland är han ändå världens finaste hund.. ♥

Varning för äckliga bilder!